”
Textpusslet.
Helt enkelt är det inte att varva ner efter en lång tid av stress/skrivprocess/allmän anspänning. Lättnaden som infinner sig när texten är inlämnad är underbart sprudlande och bubbligt fantastisk. Lättnaden är också förrädisk – speciellt om texten är en avhandlingstext och speciellt om det snart är dags för mittseminarium. Tankarna börjar snart snurra: Jag borde ha gjort annorlunda, jag skulle ha gjort mer, hur kunde jag inte hinna få med allt jag hade tänkt, hur ska texten tas emot, är det en text överhuvudtaget… Lättnadens bubblor spricker således en efter en efter en…
Jag börjar bli medveten om att dessa känslor av lättnad och oro är en del i processen och jag har lärt mig att tvivel och trötthet trivs bra i varandras sällskap. Därför gäller det att hitta bra motgift i form av lagom ansträngande uppgifter. Just för tillfället jobbar jag med att försöka rädda upp sådant som rasat ihop medan jag haft fokus på annat håll.
Jag fixar fint på skrubben, sorterar papper, diskar kaffemuggar, sorterar tankar. Jag lyfter blicken och ser människorna som finns inom räckhåll. Jag går på promenader längs skogsvägen och upptäcker att det snart är sommar. Jag ringer några telefonsamtal till människorna längre bort. Jag klipper twipps vinterlånga och trassliga hår.
Det gäller att ladda om och samla energi för kommande drabbningar.
