Det är en lättnad att tiden går och att allt förändras. Det är en lättnad att pojkarna andas och växer. Det är en lättnad att få sova tätt intill och lyssna på deras andetag. Och att andas nära deras kind och locktrassliga hår.

Det är en tyngd att tänka på tiden när tvillingarna var alldeles för små. Mina lungor fylls av skavande stenar, alldeles för stora i den plötsligt så trånga bröstkorgen. Jag kan inte riktigt andas. Jag var tvungen att lämna mina sköra sköra fågelungar, med tunn genomskinlig hud och opålitliga andetag, ensamma varje natt.

Femtio nätter.

Det är en lättnad att inreda ett nytt sovrum med storpojkssängar, och stoppa om sprattliga ben med ett prickigt täcke.

”Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår”

http://kent.nu/latar/utan-dina-andetag/#ixzz19LBZmh4e

Annonser