Ja, då skulle man kavla upp ärmarna och gå på spännande seminarium och kanske lyxa till det med en fredagslunch i glada doktoranders sällskap. Och vips! Då kom förkylningen, och båda pojkarna blev krassliga. Kan detta även förklara mitt dundertunga huvud och den våldsamma trötthet som hängt över mig den senaste tiden?

Fast en vab-dag i morgonrock kanske kan vara bra tanketid? Hoppas. Askungen går på andra varvet och småråttorna käkar ost för fullt. Jag sitter invirad i fleecefilt och grubblar på avhandlingen. Har jag gått vilse?

Tanken slog mig igår. Jag skulle kavla upp ärmarna och börja skriva. Och vips! Då plockades sågen fram och jag sågade ivrigt mina ansatser vid fotknölarna. Jag har kastat mig in ett oöverskådligt källmaterial, och nästan drunknat. Jag måste lyfta blicken, skärpa upp, vässa och våga välja bort. Som doktorand brottas jag hela tiden med dunkla tankar och svårgripliga dispositioner. Ibland är det som om jag har gröt i huvudet… (Ungefär samma problematik: http://annasarahammar.wordpress.com/2011/02/03/allt-flyter-ihop/)

Det här grubblet och sågningarna brukar oftast leda framåt, trots allt. Även om det kan upplevas som rundgång i huvudet. Tvivel hållbarhetstestar de olika tankespåren. Hur man än vrider och vänder på det hela handlar det om att våga lita på de egna tankarna och följa dem… Det är där jag svajar just nu, som alltid.